Som märks så blir det inte så mycket bloggande numera. Orsak? Livet ☺ Att vara mamma är krävande, att vara Isabel och sambo på det gör att jag helt plötsligt har mycket mindre tid för sådant jag mest slösade tid på ändå. Som att sitta vid datorn. Speciellt nu när det är sommar och man vill njuta av det fina vädret.
Att Heaven dessutom är så gudomligt vacker hjälper ju inte. Trots att jag kanske får tid över att skriva en rad eller två så finns inte lusten för då vill jag kanske hellre ha min dotter i famnen även om hon bara sover. Men det är ju något magiskt med att ha sitt barn i famnen, känna den där bebisdoften som är blandad av blöja, kräk och bebislukt. Jag ÄLSKAR den doften. Jag älskar Heavens doft. Framför allt älskar jag hennes närhet. Att ha henne nära är som att få våra två hjärtan att slå i takt och det känns helt underbart. Och när hon sedan gör sina otroligt roliga ljud så smälter jag och vill inget hellre än bara vara i just det ögonblicket.
Hon växer ju så det knakar så jag tar verkligen varje tillfälle i akt att ha henne i famnen och njuta av hennes ”bebisskap”. För tids nog har hon vuxit ur min famn och kryper omkring här och då får både jag och Jocke fullt upp att ha koll på henne, hihi. Min vackra lilla bebis. Hon är så underbar att jag och Jocke tillochmed har börjat ”slåss” om henne, vem som ska ha henne ♥ Jag har inget emot att Jocke håller i henne så mycket han kan för när det är dags för mat (vilket är ganska så regelbundet med 2-3 timmars mellanrum) så får jag ha henne i min famn i närmre halvtimme och det är verkligen guld värt! Jag älskar att amma mitt barn! Den närheten och kärleken det ger är obeskrivlig och jag njuter av varje sekund! Trots smärtan ibland och trots avbrott i min egen sömn så älskar jag det.
Det blir ont om egentid för tillfället men det har jag inget emot. Det kommer sen, det vet jag. Nu njuter jag för fullt av min lilla bebis och att se henne göra framsteg och växa sig större. För trots allt så kommer inte denna tiden åter.